Tack för att ni finns
Igår blev det tillslut så att jag, Maja, Emma, Oscar och Christoffer for på Corona. Det var en sjukt rolig kväll och det är jag inte ensam om att tycka. Underbara människor och mycket skratt, med andra ord "det kunde inta ha blivit bättre".
Slutet på kvällen kunde dock inte blivit sämre. Mitt opererade knä har varit dåligt nu i kanske 1 månad och igår gjorde jag illa mig riktigt ordentligt. Det gick inte att fixa till utan Christoffer såg till att jag hamnade på akuten. Där spenderade jag natten och kom hem kl 11 i morse (7 timmar senare). Idag kan jag inte gå. Utan kan ta tillbaka mitt smeknamn "kryckbruden". Det var ingen benbit lös men jag måste göra en MR för att se om menisken skadats igen. Jag fick träffa en mycket duktig läkare på morgonkvisten och fick äntligen känna att det var någon som föstod mig. Jag fick bättre smärtstillande och efter att mitt knä var lindat fick jag åka hem. Idag kan jag inte gå, men hoppas på att det ska bli bättre snart.
Jag kanske är tröntig men vill bara säga att jag verkligen uppskattar att du satt med mig under alla dessa timmar. Utan att sova och bara sitta och trösta mig och göra mig glad igen. Det är i sådana situationer man inser hur mycket man uppskattar dem människor man har i sitt liv. Vill bara säga att jag älskar dig Christoffer. Detta gäller även mina föräldrar som alltid finns där vid min sida.
Här kommer bilder från kvällen (och eftersom att jag inte tog med min någon kamera så har jag tagit dem här bilderna från Maja och Emma).
Slutet på kvällen kunde dock inte blivit sämre. Mitt opererade knä har varit dåligt nu i kanske 1 månad och igår gjorde jag illa mig riktigt ordentligt. Det gick inte att fixa till utan Christoffer såg till att jag hamnade på akuten. Där spenderade jag natten och kom hem kl 11 i morse (7 timmar senare). Idag kan jag inte gå. Utan kan ta tillbaka mitt smeknamn "kryckbruden". Det var ingen benbit lös men jag måste göra en MR för att se om menisken skadats igen. Jag fick träffa en mycket duktig läkare på morgonkvisten och fick äntligen känna att det var någon som föstod mig. Jag fick bättre smärtstillande och efter att mitt knä var lindat fick jag åka hem. Idag kan jag inte gå, men hoppas på att det ska bli bättre snart.
Jag kanske är tröntig men vill bara säga att jag verkligen uppskattar att du satt med mig under alla dessa timmar. Utan att sova och bara sitta och trösta mig och göra mig glad igen. Det är i sådana situationer man inser hur mycket man uppskattar dem människor man har i sitt liv. Vill bara säga att jag älskar dig Christoffer. Detta gäller även mina föräldrar som alltid finns där vid min sida.
Här kommer bilder från kvällen (och eftersom att jag inte tog med min någon kamera så har jag tagit dem här bilderna från Maja och Emma).
Kommentarer
Trackback
