evaemeliejohanna

Efter alla dessa år som jag kämpat, ändå sedan jag var 9 år
all tid jag lagt ner och alla tårar jag fällt
att alltid stå till svars för sig själv och känna sig sämst
men aldrig kunna säga att det varit ett fel, bara att jag haft det svårare än andra
alla tankar om varför just jag?
jag har kämpat och fått bra betyg ändå
jag har inte velat bli särbehandlad, har aldrig velat vara annorlunda
i går kom i alla fall papperet
papperet på att jag faktiskt är född med dessa svårigheter
att det inte är jag som är dålig, fast på samma sätt så är det ett bevis på att jag är dålig
dåligare än andra
papperna på att jag har dyslexi
det är en lättnad men samtidigt en stor sorg
jag trodde inte att jag hade denna diagnos även om jag visste att jag hade läs- och skrivsvårigheter
kampen kommer alltid att fortsätta men jag har lärt mig att leva med det
jag kommer klarar mig bra ändå